Om mål och mening och torsdagsutflykt!

En av mina och många andra utetypers favoritdikter är Karin Boyes ”I rörelse”.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boye, ur diktsamlingen Härdarna

Vid riksröset Sverige/Norge/Finland, kängorna av + storsmilet på!

Den är enligt mig otroligt tänkvärd och inspirerande, både under utflykt och i vardagslivet.

Mitt favoritstycke är det om mål och mening, och att det är vägen som är mödan värd. Det var verkligen något som fick mig att uppskatta min färd längs Skandinavien (även om jag inte uppskattade färden jämt) och frasen dyker upp lite nu och då i mitt huvud. Och visst är det vägen som är the shit, men utan mål är det ju svårt att se att det ens är en väg en är på.

Så, det här med mål… Jag blev ombedd att skriva ner mina livsmål ganska nyligen och vart som helt perplex. Jag ba ”WHAAAT!?!?!?” när jag satte mig och tänkte börja skriva. För det var som tomt. 2015 avslutade jag mina studier, drog på en sjujävla utflykt och flyttade ihop med min snubbe. Inom loppet av nästan exakt tre månader. Check på allt! Sen dess har det liksom inte vart så mycket mer att göra. Måluppfyllningskvoten var liksom full. Det var verkligen fint och bra, och kändes kalas att liksom ha uppfyllt de där målen. En måste ju ge sig tid för återhämtning och tid för att landa i nya livssituationer, men efter att ha landat i det här typ nya livet så har jag nog omedvetet känt mig lite mållös.

Men, efter att ha suttit och stirrat på en lista såg ut ungefär så här:

Livsmål

• …
• …
• …

… en stund, så började liksom målfabriken snurra igen bak i huvudet. Det är så spännande! För där dyker det upp saker som jag typ aldrig tidigare tänkt på! Men som känns helt suveräna för mig att sträva mot.

Så, mitt utflyktstips idag är att ge sig in i den där målfabriken i hjärnan och riktigt klura på ”Vad vill jag med mitt liv?”. Det är ju ändå torsdag!