Allt kött är hö och blomstren dö

Att anpassa sig till en ny vardag är inte hur lätt som helst alltså… Nytt just nu är inte bara nytt jobb, nya familjesituationer, nygammal sambo, nytt (egentligen restaurerat) kök, utan också ny kroppsform. Jag har haft så många idéer och drömmar om den här hösten, men i vanlig ordning jobbar jag för mycket, sover för dåligt och helgerna rinner mellan fingrarna. Misstänker att jag inte är ensam om detta. Misstänker att jag inte heller är ensam om att undra vad som egentligen hände av sommaren… 1 september låg det plötsligt fullt av gula löv på gatorna här i Östersund, och jag insåg att det som skulle varit sommar verkar vara över. Buhu!

Men misströsta icke! Hösten är ju den bästa fjälltiden! Det jag klurar mest på nu är hur tusan en ska ta sig ut på fjället eller in i skogen med den här magen! Egentligen hänger ju magen mest med, men den är ju liiite tung alltså. Och benen är korvar och kommer knappt ner i skorna, och rent allmänt kostar det tydligen på i järndepåer och annat att bygga en annan människa i sig…

wp-image--521089998
Bästa gravidträningstatjsen! Inte hade jag en aning om att vanliga byxor var så ohemult obekväma!

Jag har egentligen förberett ett superpeppigt inlägg om hur magiskt det är att kroppen klarar så mycket och vad fantastiskt det är när en lyssnar på sin kropp, inspirerat av min hittills enda ”löprunda” de senaste halvåret. Men alltså. Jag saknar min kropp. Jag saknar möjligheten att bara kunna dra ut och göra det jag normalt brukar kunna göra. Jag saknar att kunna resa mig upp ur sovsäcken/sängen/soffan utan att frusta som en flodhäst och behöva rulla runt tills tyngdpunkten får någotslags fäste för att ta sig upp. Jag saknar att kunna gå på dass ifred utan att någon där inne ska försöka hjälpa till genom att sparka på tarmarna. Jag saknar att få se ut som en normal människa som folk inte kommer med en massa tips och råd och kommentarer och egna erfarenheter och andras erfarenheter och ”klokskaper” bara föratt till (utan att jag bett om dem), alternativt tar på (!!!).

wp-image-299603577
Vi hann i alla fall med en liten stund på hjortronmyrarna!

Alltså, visst är det spännande också. Och ibland några små korta stunder hänger jag med den här korven som trycker och sprattlar inne i min kropp och vi har det ganska mysigt. Och jag längtar så efter att få träffa den och lära känna den och längtar efter att vi ska få lära oss av varandra, och hitta på äventyr tillsammans!

Så nu drömmer jag istället om vintern, och vårvintern ❤ Och inbillar mig att det är tusen gånger enklare att släpa runt på ett barn utanför kroppen än innanför (snälla säg att det är så!!!).

Ni som vet och kan, please hit me med era bästa tips för mesta möjliga livsnjut kombinerat med grossess! De behövs verkligen för de här återstående 10 (eller snarare kanske 12) veckorna!

Annonser

När ett äventyr tar slut

RIMG1204.jpg

Bilden här ovanför är från Europas och Skandinaviens nordligaste punkt. När jag var där för snart två år sedan minns jag att jag var peppad men också lite sådär handfallen. Liksom tänkte, vad gör jag nu? Nu när äventyret tagit slut, när målet är nått och alla ens planer liksom passerats. Supermärklig känsla! För på ett sätt var i alla fall jag helt äventyrsmätt, och på ett annat sätt så var det som att hela mitt liv hade mist sin mening.

För mig var det just då väldigt självklart vad jag skulle göra härnäst, jag skulle åka hem och vara med mina nära då vi precis hade fått reda på att en person i min närmaste familj hade blivit svårt sjuk. Jag har undvikit att skriva om detta då det inte är jag som är den här personen närmast och jag känner en stor respekt för vilka och vems historier som är mina att berätta, men självklart är att döden och sjukdomen har präglat vår (och min) tillvaro på de mest konkreta sätt, både mentalt och fysiskt de senaste åren.

cropped-DSC_0145_21.jpg

Härom veckan somnade tillslut vår närstående in. Det var så fridfullt och sorgligt och även lite skönt att liksom acceptera och låta både livet och döden få ha sin gång. Men oj så tomt det blev! Känslan påminde mig om hur det känns just när ett äventyr tar slut. Det finns som ingenting kvar att göra, bara vara tacksam för det som varit och låta det som sker ske. Och nu var det den här personens äventyr som tog slut. Hjärtskärande, inte minst med tanke på oss som är kvar och skulle velat ha henom med i våra liv länge till. Men alla äventyr ska ta slut någongång.

Som vanligt tycker jag små klokheter dyker upp när jag precis behöver dem, och häromdagen läste jag i lokalposten här i Östersund att

… sorg är kärlekens kvitto.

Och det var nog något av de finaste jag sett på länge. Oavsett vad vi känner sorg inför så är det ett kvitto på att det där har funnits kärlek.

Det tar jag med mig denna vecka som för mig kommer innehålla både begravning och bröllop, och därför både sorg och en väldig massa kärlek! Jag menar, varför tuffsa med småkänslor när en kan gå på de stora direkt!? 😉

Att ha lärt sig något nytt

Det blev ett långt blogguppehåll. Tyvärr har tiden som arbetslös varit alldeles för tung och jobbig för att jag skulle orkat med något annat än att söka jobb, ströjobba för brödfödan, och försöka hålla igång livet på ett ungefär (och dessutom renovera/restaurera köket och nästan lyckas flytta hit min sambo).

Men! Nu är jag sprillans nyanställd och hänger på ett kontor hela dagarna, så nu kan det förhoppningsvis bli lite ordning 😉

skylt

Något av det häftigaste hände under den här perioden. Nämligen när ungefär allt var kaos – kaklet nerknackat, intervjuer genomförda men utan svar, osams med särbon/sambon, jag hade fått ett erbjudande om jobb med en lön jag inte kunde acceptera, jag var oduschad och jävlig, hade ingen mat i kylen och knappt ett öre på kontot etc. – så kändes det liksom inifrån och ut att snart löser det sig. Det var som att den här jävligheten kunde jag känna igen, som att det är ungefär typ nu som det kommer att vända. Och mycket riktigt! Det tog ca en vecka och sen ordnade ungefär allt upp sig. För det löser sig ju ALLTID! Även fast det ibland är svårt att komma ihåg. Till en början kanske det är bra att driva på och hålla igång, men efter ett tag när alla samtal är ringda, alla trådar är dragna i, alla dokument inskickade så kommer en tid för vila, tillit och att bara vänta på vändpunkten. Jag är såååå glad att jag kom på det, för då fick jag ju faktiskt också lite ”ledigt” i sommar (i övrigt ska jag jobba nästan hela sommaren – oh the joy av att vara nyanställd). Och hur häftigt är det inte att inse att en faktiskt har lärt sig något?!?

Vad ska du göra i sommar? Hinner du med några utflykter? Hinner du med några insikter?

Allt gott!

Återvinningscentralen-soundtrack

Hejje! Alltså, april och maj är det vårvinter, och då tänker jag att ni inte hinner med att läsa bloggar, precis lika lite som jag hinner med att skriva 😉

Förutom magiska turer i fjällen och glimtar av körsbärsblom i Stockholm och Malmö har jag sedan sist hunnit med att bli arbetslös (projektanställningen tog slut) och återigen börjat röja i mitt förråd. Och så har jag sökt en evinnerlig massa jobb och fått ungefär lika många nej… Måndagsångest när en jobbar är ingenting mot måndagsångest när en bara vill ha ett jobb men istället sitter och gräver i sina egna ångestlådor med junk som en samlat på sig.

Därför tänkte jag bjuda på en upplyftande sing-a-long för alla er som kanske också upplever lite motstånd, eller helt enkelt behöver öva på att släppa taget som saker och ting:

Funderar på att sy mig en klänning i liknande stil som jag kan ha när jag svassar runt här hemma och slänger saker samt far till ÅVC.

PS. Det är inte så överjävligt som det låter, för efter att ha rensat bland det jag äger så känner jag i alla fall en otrolig lättnad. Alla de där prylarna behövs ju inte, det viktiga är ju hälsa och tak över huvudet och sånt!

PS2. Har ni några tips på jobb (helst i Östersundsområdet, annars Stockholm) så hör hemskt gärna av er!

Stormen viner och åskan går

Härom helgen var jag upp till Helags fjällstation tillsammans med min bättre hälft för att hälsa på några vänner som jobbar där, och också självklart för att njuta av fjäll och snö och allmän magi.

Men! En ska inte lita på fjället alltså… Även fast kvällen innan såg tjusig ut, och fastän vi började dagen i sol och finväder la jag större delen av min energi den dagen på att gå dubbelvikt i det här…

DSC_0105.jpg

Ni ser ju ungefär hur bra sikt det var (ca ett ledkryss långt), och när jag tog den här bilden var det alldeles för nära att telefonen flög bort. Vi mötte en del folk som vände när de kom upp på kalfjället, vilket jag tycker var väldigt klokt. Jag hade ALDRIG fortsatt om jag inte hade varit där tillsammans med någon jag litar till 100 % på, och om jag hade känt mig det minsta osäker på min egen förmåga.

Så därför tänkte jag komma med lite tips på hur en kan förbereda sig inför fjällets fantastiska nycker (och allmänt väder och annat kraffs som kan störa på ens drömtur). Jag tror att de är tillämpliga på de flesta sorters påhitt i allmänhet.

  1. Ha med en kompis. Eller se till att en kompis vet var du är och när du tänkt komma fram/höra av dig. Och se till att kompisen dels kan ta hand om sig själv, och om dig om något skulle hända (var förberedd på detsamma åt andra hållet). Viktigt också att en kompis som inte är på plats men har koll på dig vet vad den ska göra OM du inte hör av dig.
  2. Ha med dig varma kläder och varm dryck, framförallt när det är kallt (det räknas som kallt upp till minst +20 grader). Det är jobbigt med skitväder, och det blir bara värre om du fryser. En kopp varmt vatten lite nu och då kan i riktigt sketna situationer bli en helt suverän stämningshöjare!
  3. Vet vart du ska! Ganska grundläggande – ha alltid med dig karta, kompass, gps (som du vet hur du använder), även om du ska någonstans dit du varit förut. Se till att i varje sekund ha koll på var du befinner dig (håll koll på tiden, räkna kilometer, beräkna din snitthastighet längs vägen, pejla bergstoppar runtikring om du ser dem etc). Blir du det minsta osäker eller glömmer bort att ha koll, se till att omedelbart skaffa dig koll.
  4. Var beredd på att all skit träffar fläkten samtidigt. Räkna med minst storm, benbrott och magsjuka samtidigt – du kommer garanterat bli toppenglad och lättad när inte alla de grejerna händer! Och skulle de hända så behöver du inte bli överraskad. Poängen här är just att du inte bör bli överraskad, av varken väder, vind eller något annat jävulskap.

    DSC_0119
    Ta med en bra kompis!
  5. Se till att du och de du hänger med är varma, torra och mätta. Då brukar inte skiten träffa fläkten i normala fall.
  6. Håll humöret uppe! Jag är en fena på att muta mig själv och förbereder alltid alla småfickor med något mumsigt (typ russin eller lakritspengar), sånt brukar glädja andra också. När det är riktigt tungt kan en lura sig själv med ett russin vid varje ledkryss till exempel. Eller sin kompis. Eller bli lurad av sin kompis, allt är tillåtet!
  7. Glöm inte att du är ute på tur av egen fri vilja, och att det är ditt ansvar att du upplever det på bästa sätt. Vill du vända – vänd! Vill du fortsätta – fortsätt! Vill du gräva ner dig i en grop och vänta ut väder eller vad det nu är – gör det! Se till att du har så bra koll på dig själv och dina kunskaper och din intuition så att du kan lita på dig själv till femhundra procent.

Det var nog allt 😉 När jag varit med om en riktigt rövig dag brukar jag ge mig själv en stunds reflektionstid efteråt när jag kommit fram. Liksom hämta andan och minnas hur det var när det var som jävligast, hur situationen hade kunnat bli bättre om jag gjort på något annat sätt, och konstatera att även om hela dagen inte varit idel glitter och regnbågar så har det ändå gått bra. Det är bra att ta med sig till nästa skitdag!

Ut och njut!

(Och bli inte rädd, var bara ordentligt förberedd! 😉 )

 

DSC_0113
BAM, så blir det finväder igen!

 

Klöver…

Just nu har jag en lite otrygg situation i livet (vilket helt klart är en stor anledning till att jag inte skriver här så ofta). Dels på mitt jobb (mitt fantastiska, inspirerande, helt magiska jobb), det är nämligen oklart om jag kommer kunna fortsätta min anställning efter att den nuvarande projektanställningen går ut. A.k.a PANIK! Jag trivs så otroligt bra där, och blotta tanken på att behöva ge mig ut och slicka rumpa på nån mellanchef på en statlig myndighet eller två (vad ska en annars göra som miljövetare/biolog…?) känns så otroligt opeppig. Men, det är tajt med pengar i den helt fantastiska organisationen jag jobbar för, så vi behöver skaka fram några hundra tusen så där på en månad. Jag jobbar på det.

Sen är det långt ifrån optimalt att bo ca 55 mil från sin sambo (jag vägrar kalla sambon nåt annat än sambo, detta är endast en liten övergångsfas). Det innebär dubbla hyror, sämre matvanor (för mig i alla fall) och en sjusärdeles massa resor fram och tillbaka. Dyrt. Och tråkigt.

Och bilen är inte ny, och köket håller på att falla sönder, och kläderna är fulla med hål och lagningar för att inte tala om småskorna (kängorna håller dock i evigheter)…

Detta med pengar är verkligen inte min favoritgrej… Framförallt inte privat. På jobb kan jag ju förstå en budget och se till att pengar inte försvinner etc, men privat är jag mycket mindre insatt. På sistone har jag flera gånger fått höra att det vore ju klokt av mig att börja pensionsspara, och skaffa dyra försäkringar och gå med i a-kassan och suck.

DSC_1247

Genast stänger sig både mina öron och min plånbok och jag börjar klura på nya äventyr. Riktiga, långa äventyr, långt bort från bankid och bokföring (gjorde förövrigt min bokföring för två veckor sedan, yey!)… Snacka om att drömma om utFLYKTer. Bara stoppa huvudet i sanden, ignorera vuxenpoäng och smygande trettioårskris (den kom allt lite väl tidigt?) och bara ge mig ut, till något outforskat där jag inte kan tänka på något annat än att vara varm, torr, mätt och glad.

Hur gör du med ekonomi? Måste en tänka på sånt? Hur trollar en bara fram en massa tusenlappar utan ansträngning? Hit me med era bästa tips!

Om mål och mening och torsdagsutflykt!

En av mina och många andra utetypers favoritdikter är Karin Boyes ”I rörelse”.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boye, ur diktsamlingen Härdarna

wpid-wp-1441879078611.jpg
Vid riksröset Sverige/Norge/Finland, kängorna av + storsmilet på!

Den är enligt mig otroligt tänkvärd och inspirerande, både under utflykt och i vardagslivet.

Mitt favoritstycke är det om mål och mening, och att det är vägen som är mödan värd. Det var verkligen något som fick mig att uppskatta min färd längs Skandinavien (även om jag inte uppskattade färden jämt) och frasen dyker upp lite nu och då i mitt huvud. Och visst är det vägen som är the shit, men utan mål är det ju svårt att se att det ens är en väg en är på.

Så, det här med mål… Jag blev ombedd att skriva ner mina livsmål ganska nyligen och vart som helt perplex. Jag ba ”WHAAAT!?!?!?” när jag satte mig och tänkte börja skriva. För det var som tomt. 2015 avslutade jag mina studier, drog på en sjujävla utflykt och flyttade ihop med min snubbe. Inom loppet av nästan exakt tre månader. Check på allt! Sen dess har det liksom inte vart så mycket mer att göra. Måluppfyllningskvoten var liksom full. Det var verkligen fint och bra, och kändes kalas att liksom ha uppfyllt de där målen. En måste ju ge sig tid för återhämtning och tid för att landa i nya livssituationer, men efter att ha landat i det här typ nya livet så har jag nog omedvetet känt mig lite mållös.

Men, efter att ha suttit och stirrat på en lista såg ut ungefär så här:

Livsmål

… en stund, så började liksom målfabriken snurra igen bak i huvudet. Det är så spännande! För där dyker det upp saker som jag typ aldrig tidigare tänkt på! Men som känns helt suveräna för mig att sträva mot.

Så, mitt utflyktstips idag är att ge sig in i den där målfabriken i hjärnan och riktigt klura på ”Vad vill jag med mitt liv?”. Det är ju ändå torsdag!