Återvinningscentralen-soundtrack

Hejje! Alltså, april och maj är det vårvinter, och då tänker jag att ni inte hinner med att läsa bloggar, precis lika lite som jag hinner med att skriva 😉

Förutom magiska turer i fjällen och glimtar av körsbärsblom i Stockholm och Malmö har jag sedan sist hunnit med att bli arbetslös (projektanställningen tog slut) och återigen börjat röja i mitt förråd. Och så har jag sökt en evinnerlig massa jobb och fått ungefär lika många nej… Måndagsångest när en jobbar är ingenting mot måndagsångest när en bara vill ha ett jobb men istället sitter och gräver i sina egna ångestlådor med junk som en samlat på sig.

Därför tänkte jag bjuda på en upplyftande sing-a-long för alla er som kanske också upplever lite motstånd, eller helt enkelt behöver öva på att släppa taget som saker och ting:

Funderar på att sy mig en klänning i liknande stil som jag kan ha när jag svassar runt här hemma och slänger saker samt far till ÅVC.

PS. Det är inte så överjävligt som det låter, för efter att ha rensat bland det jag äger så känner jag i alla fall en otrolig lättnad. Alla de där prylarna behövs ju inte, det viktiga är ju hälsa och tak över huvudet och sånt!

PS2. Har ni några tips på jobb (helst i Östersundsområdet, annars Stockholm) så hör hemskt gärna av er!

Stormen viner och åskan går

Härom helgen var jag upp till Helags fjällstation tillsammans med min bättre hälft för att hälsa på några vänner som jobbar där, och också självklart för att njuta av fjäll och snö och allmän magi.

Men! En ska inte lita på fjället alltså… Även fast kvällen innan såg tjusig ut, och fastän vi började dagen i sol och finväder la jag större delen av min energi den dagen på att gå dubbelvikt i det här…

DSC_0105.jpg

Ni ser ju ungefär hur bra sikt det var (ca ett ledkryss långt), och när jag tog den här bilden var det alldeles för nära att telefonen flög bort. Vi mötte en del folk som vände när de kom upp på kalfjället, vilket jag tycker var väldigt klokt. Jag hade ALDRIG fortsatt om jag inte hade varit där tillsammans med någon jag litar till 100 % på, och om jag hade känt mig det minsta osäker på min egen förmåga.

Så därför tänkte jag komma med lite tips på hur en kan förbereda sig inför fjällets fantastiska nycker (och allmänt väder och annat kraffs som kan störa på ens drömtur). Jag tror att de är tillämpliga på de flesta sorters påhitt i allmänhet.

  1. Ha med en kompis. Eller se till att en kompis vet var du är och när du tänkt komma fram/höra av dig. Och se till att kompisen dels kan ta hand om sig själv, och om dig om något skulle hända (var förberedd på detsamma åt andra hållet). Viktigt också att en kompis som inte är på plats men har koll på dig vet vad den ska göra OM du inte hör av dig.
  2. Ha med dig varma kläder och varm dryck, framförallt när det är kallt (det räknas som kallt upp till minst +20 grader). Det är jobbigt med skitväder, och det blir bara värre om du fryser. En kopp varmt vatten lite nu och då kan i riktigt sketna situationer bli en helt suverän stämningshöjare!
  3. Vet vart du ska! Ganska grundläggande – ha alltid med dig karta, kompass, gps (som du vet hur du använder), även om du ska någonstans dit du varit förut. Se till att i varje sekund ha koll på var du befinner dig (håll koll på tiden, räkna kilometer, beräkna din snitthastighet längs vägen, pejla bergstoppar runtikring om du ser dem etc). Blir du det minsta osäker eller glömmer bort att ha koll, se till att omedelbart skaffa dig koll.
  4. Var beredd på att all skit träffar fläkten samtidigt. Räkna med minst storm, benbrott och magsjuka samtidigt – du kommer garanterat bli toppenglad och lättad när inte alla de grejerna händer! Och skulle de hända så behöver du inte bli överraskad. Poängen här är just att du inte bör bli överraskad, av varken väder, vind eller något annat jävulskap.

    DSC_0119
    Ta med en bra kompis!
  5. Se till att du och de du hänger med är varma, torra och mätta. Då brukar inte skiten träffa fläkten i normala fall.
  6. Håll humöret uppe! Jag är en fena på att muta mig själv och förbereder alltid alla småfickor med något mumsigt (typ russin eller lakritspengar), sånt brukar glädja andra också. När det är riktigt tungt kan en lura sig själv med ett russin vid varje ledkryss till exempel. Eller sin kompis. Eller bli lurad av sin kompis, allt är tillåtet!
  7. Glöm inte att du är ute på tur av egen fri vilja, och att det är ditt ansvar att du upplever det på bästa sätt. Vill du vända – vänd! Vill du fortsätta – fortsätt! Vill du gräva ner dig i en grop och vänta ut väder eller vad det nu är – gör det! Se till att du har så bra koll på dig själv och dina kunskaper och din intuition så att du kan lita på dig själv till femhundra procent.

Det var nog allt 😉 När jag varit med om en riktigt rövig dag brukar jag ge mig själv en stunds reflektionstid efteråt när jag kommit fram. Liksom hämta andan och minnas hur det var när det var som jävligast, hur situationen hade kunnat bli bättre om jag gjort på något annat sätt, och konstatera att även om hela dagen inte varit idel glitter och regnbågar så har det ändå gått bra. Det är bra att ta med sig till nästa skitdag!

Ut och njut!

(Och bli inte rädd, var bara ordentligt förberedd! 😉 )

 

DSC_0113
BAM, så blir det finväder igen!

 

Klöver…

Just nu har jag en lite otrygg situation i livet (vilket helt klart är en stor anledning till att jag inte skriver här så ofta). Dels på mitt jobb (mitt fantastiska, inspirerande, helt magiska jobb), det är nämligen oklart om jag kommer kunna fortsätta min anställning efter att den nuvarande projektanställningen går ut. A.k.a PANIK! Jag trivs så otroligt bra där, och blotta tanken på att behöva ge mig ut och slicka rumpa på nån mellanchef på en statlig myndighet eller två (vad ska en annars göra som miljövetare/biolog…?) känns så otroligt opeppig. Men, det är tajt med pengar i den helt fantastiska organisationen jag jobbar för, så vi behöver skaka fram några hundra tusen så där på en månad. Jag jobbar på det.

Sen är det långt ifrån optimalt att bo ca 55 mil från sin sambo (jag vägrar kalla sambon nåt annat än sambo, detta är endast en liten övergångsfas). Det innebär dubbla hyror, sämre matvanor (för mig i alla fall) och en sjusärdeles massa resor fram och tillbaka. Dyrt. Och tråkigt.

Och bilen är inte ny, och köket håller på att falla sönder, och kläderna är fulla med hål och lagningar för att inte tala om småskorna (kängorna håller dock i evigheter)…

Detta med pengar är verkligen inte min favoritgrej… Framförallt inte privat. På jobb kan jag ju förstå en budget och se till att pengar inte försvinner etc, men privat är jag mycket mindre insatt. På sistone har jag flera gånger fått höra att det vore ju klokt av mig att börja pensionsspara, och skaffa dyra försäkringar och gå med i a-kassan och suck.

DSC_1247

Genast stänger sig både mina öron och min plånbok och jag börjar klura på nya äventyr. Riktiga, långa äventyr, långt bort från bankid och bokföring (gjorde förövrigt min bokföring för två veckor sedan, yey!)… Snacka om att drömma om utFLYKTer. Bara stoppa huvudet i sanden, ignorera vuxenpoäng och smygande trettioårskris (den kom allt lite väl tidigt?) och bara ge mig ut, till något outforskat där jag inte kan tänka på något annat än att vara varm, torr, mätt och glad.

Hur gör du med ekonomi? Måste en tänka på sånt? Hur trollar en bara fram en massa tusenlappar utan ansträngning? Hit me med era bästa tips!

Om mål och mening och torsdagsutflykt!

En av mina och många andra utetypers favoritdikter är Karin Boyes ”I rörelse”.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boye, ur diktsamlingen Härdarna

wpid-wp-1441879078611.jpg
Vid riksröset Sverige/Norge/Finland, kängorna av + storsmilet på!

Den är enligt mig otroligt tänkvärd och inspirerande, både under utflykt och i vardagslivet.

Mitt favoritstycke är det om mål och mening, och att det är vägen som är mödan värd. Det var verkligen något som fick mig att uppskatta min färd längs Skandinavien (även om jag inte uppskattade färden jämt) och frasen dyker upp lite nu och då i mitt huvud. Och visst är det vägen som är the shit, men utan mål är det ju svårt att se att det ens är en väg en är på.

Så, det här med mål… Jag blev ombedd att skriva ner mina livsmål ganska nyligen och vart som helt perplex. Jag ba ”WHAAAT!?!?!?” när jag satte mig och tänkte börja skriva. För det var som tomt. 2015 avslutade jag mina studier, drog på en sjujävla utflykt och flyttade ihop med min snubbe. Inom loppet av nästan exakt tre månader. Check på allt! Sen dess har det liksom inte vart så mycket mer att göra. Måluppfyllningskvoten var liksom full. Det var verkligen fint och bra, och kändes kalas att liksom ha uppfyllt de där målen. En måste ju ge sig tid för återhämtning och tid för att landa i nya livssituationer, men efter att ha landat i det här typ nya livet så har jag nog omedvetet känt mig lite mållös.

Men, efter att ha suttit och stirrat på en lista såg ut ungefär så här:

Livsmål

… en stund, så började liksom målfabriken snurra igen bak i huvudet. Det är så spännande! För där dyker det upp saker som jag typ aldrig tidigare tänkt på! Men som känns helt suveräna för mig att sträva mot.

Så, mitt utflyktstips idag är att ge sig in i den där målfabriken i hjärnan och riktigt klura på ”Vad vill jag med mitt liv?”. Det är ju ändå torsdag!

Men vad i själva *** SJ!?!?

Åkte tåg igår, och blev så arg så att jag kokade. Skrev det mesta i stundens hetta, med en liten kommentar på slutet från idag 🙂

Åker tåg igen, och är helt rosenrasande… Det här gången för att tåget jag bokat och nu reser med mitt på dagen är ett nattåg. Dvs sovvagnar. Dvs inga bord, sittplatser som knappast är menade att sitta på och ett otroligt virrvarr av förvirrade medresenärer och sura miner. Vad är detta?? Jag fortsätter att hävda att jag försöker hålla mig positiv till tågen, men seriöst! Jag vill nu påstå att det börjar bli dags att avskaffa SJ. Sämre erbjudanden till kunder får en leta efter. Generellt så är min politiska inställning att allt ska inte drivas med profit (vård, skola etc) och att konkurrens är inte alltid av godo, framförallt inte då det jag sett av det inneburit att det statliga ofta förlorar intäkter pga att det liksom tvingas att egentligen erbjuda en bättre produkt men som folk inte vill betala för. Typ.

Men i det här sammanhanget… In med ett nytt tågbolag som lyckas erbjuda något som en som kund vill ha. SJ är ett omöjligt gytter av dyra biljetter i stil med rysk roulette – du vet aldrig vad för tåg du hamnar på! Oavsett om jag betalar 300 kr eller 1500 kr för resan mellan t.ex. Östersund och Stockholm (en sträcka jag reser lite väl ofta) så finns det inga som helst garantier för att stolen (om det ens är en stol och inte en obäddad säng, tydligen) sitter fast, att det verkligen finns något vegetariskt i bistron, att det ens finns en bistro, att värmen i vagnen går att reglera, att vi kommer fram i tid, att toaletten fungerar, etc. Kort sagt, jag kan aldrig räkna med att min resa blir något trivsamt och det jag tycker att jag borde kunna förvänta mig.

Morr.

Jag vet att jag nog borde ta några djupa andetag och lugna ner mig. Men banne mig, nu är jag rätt ordentligt less på detta. Jag vill verkligen inte flyga inrikes, och jag tycker inte att det känns ok att köra bil framochtillbaka (plus att det är jobbigt som tusan när en kör och inte kan göra något annat, slöseri med tid ju!), men när inte tåget längre verkar vara ett alternativ… Vad ska jag göra då? Det hjälper ju inte att klaga, att protestera, skriva på namnlistor, att bojkotta (då får de ju ännu mindre pengar och då lär de väl lägga ner trafiken hem till mig helt…) etc. Vad tusan ska vi göra då?

Hur tänker du med resor? Åker du ofta tåg? Tycker du att det funkar bra?

Tog tyvärr ingen bild pga arg, men slänger in denna från ett annat tillfälle vid stationen istället!

dsc_0053

Edit: På tåget igår fanns först inget vegetariskt att äta, jag gick hungrig tillbaka till min plats. Senare bestämde jag mig i min hunger för att i alla fall ta ett glas vin och kanske äta lite chips till, det är ingen middag, men ändå. Då visade det sig att tåget inte hade något alkoholtillstånd av oklar anledning, men som tur är (??) hade personalen hittat några vegetariska wraps ”längst in i en kyl”, så jag fick lite mat ändå. Skam den som ger sig! Eller… Är det verkligen rimligt att en som resenär/kund ska behöva försöka få tag i mat två gånger? Är det rimligt att den en eftersöker i bistron (och som typ utlovats av SJ inför resan) inte finns, inte bara en utan två gånger?? Jag hoppas att jag inte framstår som värsta braten som kräver en massa flådig och onödig service, klart att jag uppskattar att jag faktiskt kom från punkt A till punkt B igår. Men det är något med ärligheten och transparensen, jag ogillar skarpt när någon utger sig för att leverera/sälja något, och sen helt tappar fästet när det verkligen ska levereras. Finns säkert en massa som Freud skulle kunna säga om det. Men för nu så avslutar jag med att jag köper hellre en resa med en ”chicken bus” i Guatemala än med SJ tåg 75.

Challenge accepted

En av ”mina” bästa instagramkonton är en yogalärare från Umeå som jag aldrig träffat, och inte ens vet varför jag hittat/följer. Hon heter mowes_i_norrland och är enligt mig fantastiskt pedagogisk och verkar så himla lugn och klok och mänsklig. Och hon utmanar mig att tänka och göra nytt vilket är svinkul! För ett tag sedan skrev hon något om möjligheten till förändring i och med månadsskiften och uppmanade folk att hänga på hennes februariutmaning vilken var att gå upp kl 5.nånting (dvs. ställa klockan på något mellan 5.00 och 5.59) på vardagar.

Jag ba: ”Höhöhö, fy fan vilken hemsk idé!”

 

Och där kunde blogginlägget vara slut.

rimg0847
Bild för paus.

Men icke! För nog tusan bestämde jag mig för att haka på! Alla som träffat mig i något som helst morgonrelaterat sammanhang förstår säkert att detta är en helt vild idé. Normalt kan jag försova mig till jobbet när jag börjar kl 9, eller kl 10, utan problem. Oavsett när jag går och lägger mig! Om att snooza varit en sport så hade jag varit världsmästare. Flerfaldig världsmästare!

Så nu har min väckarklocka ringt 5.59 (alltså, det finns gränser…) nästan varje vardagsmorgon i februari. Och jag ÄLSKAR det! Jag går upp, tänder några ljus, mediterar i ca tio minuter, och tittar sen ut genom fönstret på världen som ännu inte har vaknat. Det är som att tiden står stilla så tidigt på morgonen och jag får vara helt i fred  – magiskt!

Jag har också en idé om vad jag ska börja med i mars, men är lite osäker på om jag ska försöka hålla kvar i morgonrutinerna ändå, eller om det finns en tid för allt och att när februari är slut så är det snooze-knappens revival time… Återstår att se. Säkert är dock att har du möjligheten så kan jag VERKLIGEN rekommendera att testa att gå upp kl 5.nånting. Och att följa ovanstående på insta.

Is

Vilken vinter (??) det hittills har varit! Väldigt oklart vad som är vad. Ena sekunden höstregn, andra sekunden vårvindar, tredje sekunden är Östersund lika isklätt som Göteborg brukar vara i januari, och fjärde sekunden är det kallt nå in i vassen.

Tyvärr verkar det som att det bara är att vänja sig vid att det inte är någon ordning. Vi kommer inte kunna förändra vädret i realtid, däremot kan vi göra vårt gemensamma yttersta för att konsekvenserna av människans nyttjande av jorden och dess resurser ska vara så små som möjligt. Och när vi gör det kan vi ju passa på att njuta av de fantastiska snöfria isarna som just den här vintern förärat oss med!

dsc_0047

Jag är tyvärr ganska dålig på att åka skridskor, men jag gör ett glatt försök. Tydligen ska det finnas en massa teknik som en kan lära sig, men det är inte den här bloggen rätt forum för. Däremot kan jag rekommendera trevligt sällskap, bra säkerhetsutrustning (viktigt!) och gott fika.

Så himla magiskt att färdas på fruset vatten! Det känns ju lite Jesus-style ibland alltså… Bilderna är från ett av mina ballaste skridskotillfällen. På Ånnsjön i Jämtland, för två (eller tre??) vintrar sen. Helt spegelblank is på den grunda sjön där nästan hela botten syntes, och så nypudrade fjälltoppar runtomkring. Och typ awesomness till väder!

Men det måste inte vara värsta magiska tillfället heller. För ett tag sen var jag och några vänner ute och åkte på Medvinden (en plogad bana på Storsjön som utgår typ mitt från stan i Östersund) och vi konstaterade att ibland behövs inte så mycket mer än att en bara kommer ut och får röra lite på sig. Det behöver inte vara lång tid eller superavancerat eller sportsnabbt. Det kan bara vara. Lite rörelse, utomhus, med vänner (eller själv, fast inte på isen). Och så blir en superglad och nöjd i hela kroppen och själen. Najs!

dsc_0060

Var ligger det isar just nu? I Östersund verkar snart hela Medvinden vara plogad och öppen, men i övriga landet vet jag inte..? Stockholm har haft en hel del kanonisar har jag sett. Det känns som att det varit så pass kallt och lite snö att det borde vara kalasåkning typ överallt ju!

Stay cool (och safe)!