Det nya livet som heltidsdagdrivare

Dagen idag räknar jag som den officiella starten på min arbetslöshet. Eller som jag fick tips om, min första dag som ”dagdrivare” (helt enkelt för att det är så otroligt provocerande). 

Jag är fullt medveten om att det är den renaste lyx att vara i min situation just nu, för jag har lite pengar i mitt företag jag kan ta ut som lön om det skulle behövas, jag har lyckats spara lite (visserligen med betoning på lite) under mitt senaste år som anställd, och som om det inte vore nog så är jag nästan helt hundra på att den här arbetslösheten är tidsbestämd (det ska bara skrivas på lite papper etc, jag berättar såååå gärna mer så fort det är klart!!!). 

Med det sagt så bjuder jag här med in er till min nya följetong på instagram, under #dagdriverskan, som en parallell julkalender men med oklart slut! Förhoppningsvis kommer där både insikter och utflykter, och kanske lite inspiration till mer ledighet, mer latmaskande, eller kanske något annat – vem vet!?

Dag 1!

Att göra det otillgängliga tillgängligt

Just nu är jag på stugvärdskurs för STF i Abisko. Dagarna är fyllda med föreläsningar och utbildningsmoment och min aldrig tystnande hjärna funderar på en massa grejer. En av dessa grejer är det här med ansvar. För genom att vara engagerad i t.ex. STF så bidrar ju jag aktivt till att tillgängliggöra något som egentligen är ganska otillgängligt för de flesta. Det vill säga, folk som är ovana vid fjällmiljö eller fysisk aktivitet eller karta och kompass eller massa andra saker kan ju besöka fjällen på ett mycket ”enklare” sätt genom att vandra/skida mellan stugor, gå längs leder och köpa mat i stugbutiker etc.

I grunden tycker jag verkligen att det är succé. Ju fler som får uppleva spännande möten med natur och kultur på ett säkert sätt desto bättre. Någongång någonstans läste jag att barn som vistas i naturen blir bättre på att återvinna som vuxna, och jag är rätt övertygad om att en person som upplever det magiska i ekosystemen och naturen kommer ha en större respekt och omtanke om dem. Men… 

Abisko, tillgängligt med tåg! ❤ Och ljust utan sol typ 3 timmar per dag.

… Det var ju det där med säkerhet. Vad händer när det inte blir säkert längre? Vems är ansvaret att det ÄR säkert? Klart är väl att vi alla någonstans har det yttersta ansvaret för att inte utsätta oss själva för fara, och vi har väl nånslags ansvar som medmänniskor att vara snälla och omtänksamma om varandra (eller?? Så tänker i vart fall jag), men sen då? Det som många samtal kretsar kring här på kursen är att gäster/fjällturister/besökare blir arga när de inte får en sängplats när det är fullt i stugorna. Det är ju förståeligt på många sätt, men samtidigt – vem bär det ansvaret för att den här personen får en god natts sömn? Och om en drar det till det yttersta – vem bär ansvaret för att alla verkligen får tag över huvudet? Som det är nu är grundidén att alla gäster är välkomna, vilket ibland (olika ofta på olika platser) resulterar i att folk får sova i vedbodar och dela sängar och bor på köksgolv etc. Men när blir det brandfarligt till exempel? Och fastän vi pratar om väglöst land så finns det nu besökare som förväntar sig att det ska finnas mat att köpa på plats i stugorna. Vems blir ansvaret om den personen får gå hungrig? Hungriga personer är tyvärr sällan en hit i svårare väder eller terräng…
Hur tänker ni? Vad har du ansvar för? Vad bör t.ex. STF ta ansvar för? Eller vilken annan leverantör som helst av vad som helst? Är det ditt eller matbutikens ansvar att du ska ha mat att äta? Är det ditt eller din arbetsplats ansvar att du är stimulerad och nöjd med dina arbetsuppgifter?

Svaret kanske blir att ansvaret är delat… Men det vore väldigt intressant att höra dina tankar kring detta! Skriv gärna en kommentar ❤

When my stars align! 

Ibland tror jag att det finns nån magisk kraft som hjälper en på vägen, som visar en att en är på rätt bana eller till och med knuffar en i rätt riktning. 

Det har varit en ganska slitig period för mig privat, vissa saker delar jag gärna med mig av, men inte allt. Hur som helst har det känts som att tillvaron varit lite väl trög, ni vet ”ingenting blir rätt!!!”. Men de senaste veckorna (ungefär sen jag bestämde mig för att sluta på mitt jobb) så har typ allt bara rullat på, alla övergångsställen visar grönt, telefonsamtalen trillar in med glada nyheter och massor av räkmackor. Äntligen!!! Och jag tror att det är för att jag har fattat några rätta beslut, och sen att livet,  eller vad det nu är, vill visa mig att det var just rätt. 

Häromdagen strålade solen och jag fick förbi den här underbara förskolegruppen som tillochmed sjöng för mig! ❤

Vad tror ni? Är det bara hokus pokus eller finns det något magiskt som hjälper oss genom livet? Vad är det som gör att det i vissa perioder bara är shit som hits the fan, och andra perioder är hela livet som en surf i mjukglass med strössel?? 

Till mörker och kyla 

Just nu sitter jag på tåget med riktning norrut🙂 I Abisko förväntar jag mig att det är kallt och mörkt, fy tusan så härligt!!! 

Min eminente sambo och jag ska gå på STFs stugvärdskurs, något jag längtat efter i många år och som äntligen ska bli av. Efter kursen som är en knapp vecka lång så kommer vi kunna ansöka om att vara stugvärdar var som helst i fjällen, vilken grej!!! Jag ser det som att jag hittat världens bästa vuxen-sommarjobb! Och dessutom får jag nu förhoppningsvis hasa runt i långkalsonger och skalbyxor under norrskenet i en vecka🙂

Det jag ser fram emot mest med att vara stugvärd det är ju att träffa massa härliga och spännande friluftsfolk. Och att få bo på ett och samma ställe i fjällen och liksom lära känna det ordentligt i några veckor, i olika väder och vid olika klockslag. Det är rätt sällan det händer när jag själv är ute och vandrar /skidar…
Men först: nattåg. Skumpa fram i sjuhelvetes många timmar ackompanjerat av främlingars snarkande – jag tror nog jag har hittat receptet på en riktigt lyckad semester! 

Demokratin

Alltså, en dag som idag skulle jag vilja tända ett litet ljus för demokratin. 

Vi påstår att vi bor i demokratiska länder, men seriöst! Vad är det frågan om? Det är inte demokrati att få välja mellan två mer eller mindre urkassa alternativ. Inte heller om alternativen är tre stycken (t.ex alliansen, SD och den rödgröna resten). I dagsläget vill jag dessutom vara superkonspiratorisk och påstå att vi knappt vet vad det är vi väljer. Vi får en utvald klickattraktiv gröt att förhålla oss till, och vi vet mycket väl att det mesta bara är valfläsk. I demokratins namn. 
Var är de verkliga frågorna, de verkliga visionerna och de verkliga ledarna? Jag undrar om jag ens upplevt dem i mitt 28åriga liv… 

En viktig fråga i mina ögon är t.ex hur vi som global värld ska tackla klimatförändringarna, minska orättvisor och krig, och se till att ca 9 miljarder människor får mat på bordet och ett meningsfullt liv. Hur många politiker pratar om detta? Typ noll! 

Jämför detta med frågor om typ hur många extrakronor vi skulle kunna få i plånboken om vi sänker skatten lite till, så att vård och omsorg tvingas gå ännu mer på knäna. 

En spännande grej vore ju också om politik handlade just om visioner, och inte om skillnader i hur många kronor som blir över i plånboken efter skattesänkningarna… Jag tror att de här knasbollarna (Trump, SD etc (och JO, de är knasbollar, de har ingen politik, de är gynnade av missnöje och vet troligen inte ens vad de pysslar med) vinner just för att de är de enda som ens närmar sig några visioner. 

Och sen då, ledarskapet, frontfigurerna… Vilka är de? På andra sidan Atlanten är de den som lyckas få in mest pengar (???), och här i Sverige verkar det främst handla om att de ska ha gjort så lite som möjligt i verkligheten utan istället vara ordentligt inkörda i partilinjen från ungdomspartier. Och så undrar folk var politikerföraktet kommer ifrån… 

Skärpning världen! 

Det här systemet är inte det vi menade när vi började hålla på med demokrati, och det är inte friskt för det funkar inte! Vi lyckas inte tillgodose våra behov, inte ens i rika länder som Sverige eller USA, och verkligen inte globalt. 

Det vi kallar för demokrati verkar bli mer och mer likt att äta bajs. 

Så, för att avsluta – en peppig uppmaning: 

Vi hörs😉

Kvällstankar 

Jag har varit sjuk i typ fem dagar…

Sjuk och fantastiskt fin!

Nu börjar jag bli frisk. Vet ni hur jag vet det? Jo, det är ju helt omöjligt att sova!!! Helst skulle jag vilja ha en liten burk bredvid sängen där jag kunde blåsa ner all energi och så skulle jag kunna öppna burken typ på torsdag kväll när jag är trött efter jobbet och få fantastiskt mycket gjort. Men tyvärr har jag inte hittat någon sån burk på marknaden än… 

Just precis nu ligger jag och toktänker på min nya hemsida som jag har knåpat på mellan hostattackerna de senaste dagarna (den är inte helt klar, men snart!). Och så klurar jag på hur jag ska utvecklas som företagare, och vad en bra hemsida bör innehålla, och vad jag vill göra med den här bloggen, vad jag vill ge till er, och också på vad jag absolut inte vill… Och sen är cirkusen igång, med budgetar, affärsplaner, visioner, drömmar, mål, kreativa idéer – allt på en gång… Samtidigt som två ensamma rader från Kitoks låt Dunkel Ung Same snurrar i bakgrunden ”//: det som händer i Kåbdalis, stannar i Kåbdalis ://” (bra låt, men jag kan inte somna med Kåbdalis i huvudet!) 

Jag har haft en hel del perioder då jag haft svårt att sova. För några år sedan lärde jag mig en suverän teknik (som jag skulle behöva träna upp verkar det som) nämligen att tacka hjärnan. Säga något i stil med ”tack snälla hjärnan för alla fina tankar, idéer och inspiration du ger mig, men just nu ska jag sova, vänligen återkom imorgon”. Och så på något vis så lugnade hjärnan sig och jag fick sova. Smart, och skönt. Och högst lämpligt. 

Så tack, och god natt!

Arbetsmarknaden – I’m yours!!!

It’s official, jag är på jakt efter ett nytt äventyr att sätta tänderna i!

Och just nu söker jag framförallt sånna äventyr som också resulterar i lön i slutet av månaden – sånt som andra brukar kalla för jobb.

Då jag tänker mycket på hållbarhet så skulle jag tycka det vore awesomeness att hitta ett jobb som kanske inte kräver att en sitter heltid på ett kontor, utan ett där arbetsuppgifterna och arbetstiderna kan variera lite grann. I övrigt kan jag tänka mig att jobba med det mesta… Just nu ligger hållbar utveckling, integration, friluftsliv/utevistelse och rättvisefrågor närmast om mitt hjärta, men då jag tänker att sånna frågor finns i typ alla jobb så är jag nyfiken på typ allt.

Så vet du någon som behöver en sån som mig* så PLEASE dela detta och mina kontaktuppgifter vidare.

*En sån som mig =

  • miljömuppig så det förslår (med högar av högskolepoäng i både miljövetenskap och biologi, samt juridik, ekonomi, pedagogik, maskinteknik, och nu också i psykologi!)
  • engagerad
  • smart (oh yes, jag är snabbtänkt och bra på att hålla många saker pågång samtidigt, och på tänka utanför boxen)
  • bra på att fuldansa, tänka positivt och driva en grupp framåt
  • jäkligt erfaren inom den ideella sektorn
  • bra på att läsa av folk
  • en suverän säljare (så länge det är något bra jag säljer)
  • all yours från 5e december!

Sen är jag bra på massor av annat också, och vill hemskt gärna träffas och prata om spännande jobb, så hör gärna av dig till mig (genom att klicka här t.ex.)!