Challenge accepted

En av ”mina” bästa instagramkonton är en yogalärare från Umeå som jag aldrig träffat, och inte ens vet varför jag hittat/följer. Hon heter mowes_i_norrland och är enligt mig fantastiskt pedagogisk och verkar så himla lugn och klok och mänsklig. Och hon utmanar mig att tänka och göra nytt vilket är svinkul! För ett tag sedan skrev hon något om möjligheten till förändring i och med månadsskiften och uppmanade folk att hänga på hennes februariutmaning vilken var att gå upp kl 5.nånting (dvs. ställa klockan på något mellan 5.00 och 5.59) på vardagar.

Jag ba: ”Höhöhö, fy fan vilken hemsk idé!”

 

Och där kunde blogginlägget vara slut.

rimg0847
Bild för paus.

Men icke! För nog tusan bestämde jag mig för att haka på! Alla som träffat mig i något som helst morgonrelaterat sammanhang förstår säkert att detta är en helt vild idé. Normalt kan jag försova mig till jobbet när jag börjar kl 9, eller kl 10, utan problem. Oavsett när jag går och lägger mig! Om att snooza varit en sport så hade jag varit världsmästare. Flerfaldig världsmästare!

Så nu har min väckarklocka ringt 5.59 (alltså, det finns gränser…) nästan varje vardagsmorgon i februari. Och jag ÄLSKAR det! Jag går upp, tänder några ljus, mediterar i ca tio minuter, och tittar sen ut genom fönstret på världen som ännu inte har vaknat. Det är som att tiden står stilla så tidigt på morgonen och jag får vara helt i fred  – magiskt!

Jag har också en idé om vad jag ska börja med i mars, men är lite osäker på om jag ska försöka hålla kvar i morgonrutinerna ändå, eller om det finns en tid för allt och att när februari är slut så är det snooze-knappens revival time… Återstår att se. Säkert är dock att har du möjligheten så kan jag VERKLIGEN rekommendera att testa att gå upp kl 5.nånting. Och att följa ovanstående på insta.

Is

Vilken vinter (??) det hittills har varit! Väldigt oklart vad som är vad. Ena sekunden höstregn, andra sekunden vårvindar, tredje sekunden är Östersund lika isklätt som Göteborg brukar vara i januari, och fjärde sekunden är det kallt nå in i vassen.

Tyvärr verkar det som att det bara är att vänja sig vid att det inte är någon ordning. Vi kommer inte kunna förändra vädret i realtid, däremot kan vi göra vårt gemensamma yttersta för att konsekvenserna av människans nyttjande av jorden och dess resurser ska vara så små som möjligt. Och när vi gör det kan vi ju passa på att njuta av de fantastiska snöfria isarna som just den här vintern förärat oss med!

dsc_0047

Jag är tyvärr ganska dålig på att åka skridskor, men jag gör ett glatt försök. Tydligen ska det finnas en massa teknik som en kan lära sig, men det är inte den här bloggen rätt forum för. Däremot kan jag rekommendera trevligt sällskap, bra säkerhetsutrustning (viktigt!) och gott fika.

Så himla magiskt att färdas på fruset vatten! Det känns ju lite Jesus-style ibland alltså… Bilderna är från ett av mina ballaste skridskotillfällen. På Ånnsjön i Jämtland, för två (eller tre??) vintrar sen. Helt spegelblank is på den grunda sjön där nästan hela botten syntes, och så nypudrade fjälltoppar runtomkring. Och typ awesomness till väder!

Men det måste inte vara värsta magiska tillfället heller. För ett tag sen var jag och några vänner ute och åkte på Medvinden (en plogad bana på Storsjön som utgår typ mitt från stan i Östersund) och vi konstaterade att ibland behövs inte så mycket mer än att en bara kommer ut och får röra lite på sig. Det behöver inte vara lång tid eller superavancerat eller sportsnabbt. Det kan bara vara. Lite rörelse, utomhus, med vänner (eller själv, fast inte på isen). Och så blir en superglad och nöjd i hela kroppen och själen. Najs!

dsc_0060

Var ligger det isar just nu? I Östersund verkar snart hela Medvinden vara plogad och öppen, men i övriga landet vet jag inte..? Stockholm har haft en hel del kanonisar har jag sett. Det känns som att det varit så pass kallt och lite snö att det borde vara kalasåkning typ överallt ju!

Stay cool (och safe)!

Vad är en utflykt?

Alltså, vi måste prata lite om språket… Vad är egentligen en utflykt?

Jag har fått en del kritik för att jag kallat mina utflykter just utflykter. De borde ju heta ÄVENTYR (eller något annat storstilat)! Denna kritik har kommit både från att ”God damn it, sluta undervärdera dig själv Nina” till ”men vad är min söndagsutflykt då värd när din utflykt sträcker sig över så många söndagar”.

dsc_1147
Söndagsutflykt eller flerasöndagarsutflykt?

Alltså. Jag tycker nog inte att det är så noga… Måste vi bestämma längd på utflykter? Vissa utflykter jag ger mig ut på är just typ söndagsutflykter. Andra är det inte. Men känslan kan ju fortfarande vara densamma. Och äventyrsordet är för mig väldigt laddat med skäggiga män som brötar sig fram på mark som de mest olovligen lånat från de som bor där (osoft), eller allmänt snubbiga typer som gör saker fort och muskligt. Jag jobbar ju inte riktigt så, tänker jag. (Alltså, fritt fram för den som vill att hålla på med äventyr! No judgement, bara det att jag hellre kallar det något annat).

Det finns också en väldigt stor fördel i att ha en blogg som heter just något med utflykt, för då hoppas jag att jag kan få skriva om de där halvdagsutflykterna och att de också kan få inspirera eller väcka tankar och känslor. Varje utflykt räknas!

En viktig ingrediens är dock fika! Ingen utflykt är utflykt utan fika. Där går min gräns.

Hur tänker du kring utflykter? Var går gränsen? Och vilken är din bästa utflykt??

Återkomsten

Alltså, när jag flyttade hem till Östersund i början av året var tanken inte alls att det skulle innebära en bloggpaus, men life happens som det heter. Nu är jag i alla fall tillbaka!

Under månaden som gått har jag varit ack så ny på jobbet. Det får ju nästan räknas som en utflykt… Det är ett ständigt sökande efter stigar, kännande efter vart vinden bär och hur nästa steg ska tas. För att inte tala om den packning en bär med sig och som ständigt gör sig påmind. Packning som inte alltid är rätt för ändamålet, men som ibland är precis det som det nya jobbet saknat. Spännande och utmanande. Och framförallt vääääääldigt roligt att få jobba med unga, kompetenta personer med så mycket vilja och driv och visioner!

Samtidigt har jag också börjat jobba med ett konsultuppdrag i företagshandledning, eller -coachning (eller vad en nu får säga som inte är skyddat) vilket även det är fantastiskt roligt. Det är så sjukt spännande att se och höra på utveckling!

Sen är januari en klassisk mördarmånad inom de flesta ideella föreningar, så även i de som jag engagerar mig i. Tyvärr har jag insett att jag måste prioritera ner ideellt engagemang till förmån för arbete som är avlönat på något sätt. Det känns både jättetråkigt men också sjukt rimligt. Egentligen.

Och så har jag ju inte flyttat på heltid, utan är i Stockholm lite nu och då, vilket kanske inte är så energieffektivt (i någonsomhelst bemärkelse) men nu är det så och då är det så.

2017-01-15-12-51-18
Ett av mina bästa stockholmspåhitt, om jag får säga det själv. Och kanske också den bästa bilden från januari. 

Så, fastän tanken var att ta lärdom av det underbara i dagdriveri så har det blivit rätt fullt med jobb och liknande. Vilket också är helt underbart. Att få bidra till en verksamhet, och till samhället. Omgiven av smarta och intressanta personer. Och dessutom få vara kompetent själv! Fest!!!

Vi hörs 😉

#dagdriverskan – en sammanfattning

I december så dagdrev jag i 19 dagar (helger och röda dagar räknades inte, för då ska en ju vara ledig!). Nu är det över så jag tänker att det är dags för en sammanfattning.

Innan dagdriveriet började var jag väldigt exalterad och såg fram emot att vara ”ledig” och bara göra sånt som jag ville och behövde. I mitten av dagdriveriet var jag så urbota less på att inte få ändan ur vagnen, för jag hade ju inget att göra av ändan där utanför vagnen. Och på slutet så kändes det som att jag inte hade hunnit med någonting… Fast… Nåt slags lugn infann sig ändå där i mellandagarna. Typ att jag var lite utvilad. Att jag var sugen på att ta tag i en massa grejer som jag längtat efter att göra men inte riktigt hunnit.

Så, här följer expertens tips för ett riktigt bra dagdriv:

  1. Planera in en utflykt! Jag for till Ljungskile-Göteborg-Oskarshamn. Att komma bort hemifrån och se alla fina vänner som har liv som rullar på inspirerade mig att komma igång och ta hand om mig. Det var också väldigt skönt att vara ute på utflykt alldeles själv, komma på vart och när och hur en ska fara. Känslan av att jag kan ta hand om mig och vet precis vad jag gillar är så stärkande och bra!!!

    dsc_1784
    Sveriges längsta bänk, only in Oskarshamn!
  2. Var ute när det är sol! I alla fall om du dagdriver under det mörka halvåret… Det gör stor skillnad, och det är sjukt onajs när en kommer på att en inte varit utanför dörren till ettan där en bor tillsammans med en annan person på typ tre dagar. Då känner en sig sjuk, på riktigt. Fastän en är frisk. Så gå ut!

    img_20161209_193124
    JO! Gå ut!!! (spendera dock inte så mycket pengar… det är dyrt…)
  3. Unna dig att göra noll och ingenting! Jag var seriöst helt slut när jag började dagdriva. Så trött och sliten av att ha jobbat på en ohälsosam arbetsplats i ett år (inte pga arbetsbelastning, utan brist på struktur och rimliga ambitioner). Och när jag då låg och drönade i en hel dag skällde jag på mig själv för att jag inte gjorde något. Alltså, poängen med att dagdriva är ju att INTE GÖRA NÅGONTING! Efter några dagar i soffan lessnar du, jag lovar! Det blir tråkigt när en har vilat klart.

    dsc_1739
    Uttråkningen!
  4. Hitta din rutin! I alla fall om du ska vara arbetslös länge. Gå upp på någon ungefär regelbunden tid, gör upp en plan för dagen, ät på regelbunda tider, träna lagom många gånger i veckan. Det tar ett tag att komma på vad som är ens ”vardagspuls” eller bästa rutiner, så en får testa sig fram.

    img_20161219_182815
    The business of dagdriveri!
  5. Credda dig för det du gör! Det var ju det som var poängen med hela den där instagramgrejen. Vet inte om det gick så bra, men tanken var god. För det är så lätt att tycka att ”äsch, det här var ju ändå inte viktigt”, men satan vilken mental superstyrka som krävs vissa dagar (när det känns som att en inte är med i samhället, är utan pengar och uppgift liksom). Så har du äntligen klippt tånaglarna – fira! Har du tagit en promenad – fira! Har du lämnat in en essäuppgift, ringt försäkringskassan eller bara varit trevlig mot nån på konsum – fira!!!

    _20161026_111048
    Mycket kloka ord som jag hittade på instagram.
  6. Ta ledigt på helger! Det tror jag att alla skulle behöva lära sig, oavsett sysselsättning. Var inte arbetslös på helgen, utan se till att fylla dina helger med ledighet. Även en dagdrivare behöver vila. Gör något kul, eller dega med en kompis/partner, eller vad som helst (bra om det är billigt bara…).

    img-20161213-wa0002
    Häng med en kompis som gör dig glad!

Nu när jag läser igenom ovanstående tänker jag att det är rätt vettiga grejer att göra oavsett vad en driver med på dagarna…

Och, all respekt och heder till er som är arbetslösa längre tid än vad jag varit. Jag fick ändå reda på att jag fått ett nytt jobb precis innan dagdriveriet började på riktigt och det är klart att det gör en jättestor skillnad. Det är ett elände att söka jobb, att få nej på nej på nej (eller inte ens något svar…). Ni är verkligen råtuffa och så värdefulla för världen, kom ihåg det så kommer snart någon arbetsgivare inse det också.

(jag går inte vidare in på vårt ekonomiska system och den helt uppfuckade idén om 8 timmars arbetsdag och att det ska ”skapas” jobb, för det skulle bli ett alldeles för långt inlägg…)

2016 – enkelhetens år, jo tjena!

Jag tycker alltid det känns speciellt när årsskiften närmar sig. Som att tiden står still. Som att livet har varit linjärt, men plötsligt visar sig vara cykliskt, eller som en spiral. Det börjar om, fast ändå inte.

Jag kikade på vad jag skrev för ungefär ett år sedan. Det var verkligen omtumlande att lämna 2015, minns jag. 2015 hände så mycket som jag fortfarande bär med mig, som jag tänker på nästan varje dag. 2015 var för mig ett väldigt utvecklande år. Och så ser jag följande som jag skrev som förhoppning för 2016:

Men mitt ord för 2016 tror jag ska bli enkelhet. För är det en sak som jag verkligen tagit till mig i år så är det att hållbarhet inte bara handlar om att minska på det en köper och slänger, eller att öka det en gör bra, utan också att faktiskt minska på det en gör. /…/ Därför tänker jag försöka ”down-shifta” under 2016. Leva enklare. För mig själv.

(Föga anade jag att det där sista skulle innebära ett elände med skatteverket… Men det har löst sig nu. Tips: låt inte skatteverket få reda på att du ska ”down-shifta”, de vet nämligen inte alls vad det innebär… och ja, tydligen läser skatteverket bloggar.)

Enkelhet… Alltså, 2016. Vilket jävla år. Kanske det hårdaste och mörkaste och djupaste jag hittills varit med om. Det har varit cancer och missfall och sjukdom och ångest och ännu mera cancer, typ. Privat har det varit som en enda lång och eskalerande fight. Och världen har stått i brand och jävla Trump vann valet och vissa människor flyr sina länder samtidigt som andra flyr från sin medmänsklighet och stänger gränserna till både sina länder och sina hjärtan.

På ett sätt har det ändå varit just ”enkelt”. Det har handlat om liv kontra död. Rädsla. Död. Rädsla för döden. Rätt och slätt. Kanske det ”enklaste” eller mest avskalade som ett liv kan handla om. Kanske det som livet alltid handlar om egentligen.

Jag är otroligt tacksam för att jag såg till att skala bort en hel del åtaganden där för ett år sedan, för annars hade jag nog inte orkat. Jag har rensat bland både prylar (finns iofs en del kvar att rensa…) och känslor, det har helt enkelt inte funnits utrymme för trassel. Nu mot slutet av året har jag märkt att jag blivit bättre på att säga vad jag tycker och också blivit väldigt mycket ärligare mot mig själv. Sjukt bra skills!

cropped-cropped-sam_0804.jpg
2016 – mitt livs hittills segaste uppförsbacke.

Samtidigt har jag i år också verkligen fått se att vi människor orkar så mycket mer än vi tror, trots att tillvaron ibland är ett rent helvete. (Eller ett utdraget småhelvete… Eller kast med liten människa, mellan olika helveten. Typ.) För vi klarar det. Vi andas, vi går (oftast) upp på morgnarna och klär (oftast) på oss och äter (oftast) mat och vi tar oss genom dagarna och vi klarar det. Vi må dra djupa suckar hela jävla tiden och vi må tillochmed bryta ihop då och då, men vi klarar det.

När jag tänker på det här året så ser jag verkligen mest bara sorg. Men jag har lärt mig att om en inte kämpar emot sorg så blir den ganska enkel. Smärtsam men ren. Och jag anar tyvärr att jag ännu inte sett djupet av det där sorgesamma mörkret – when shit hits the fan så får en ju vara beredd på att det alltid kan bli värre. För att sen förhoppningsvis inte bara bli bättre, utan något nytt och annat. Som jag förstått det så menar kinesisk medicin att ur sorg kommer visdom. Än så länge känner jag mig inte så jävla smart, men det kanske kommer…

Sen ska en ju inte glömma att det hänt lite roliga saker i år också! Semestern i Norge blev väldigt bra trots förutsättningarna, jag har lärt känna massa fantastiska människor, varit på stugvärdskurs i Abisko, helhjärtat ägnat mig åt dagdrivande, fått och gett väldigt mycket kärlek, och landat ett nytt jobb som jag börjar på på 2017s första måndag, m.m..

Roliga saker 2016 – paddelturer, klättring, äpplen,
när sambon hängde mina rena underkläder på tork på extraljusen, HåttaLotta!

Så vad ska bli ambitionen för 2017? Jag tänker att det måste bli något enkelt det med. Tillvaron är så stormig att jag inte törs lova varken er eller mig själv några långa äventyr eller vilda fantasier. Lugn (lite tråkigt va?)? Kärlek (alldeles för klyshigt!)? Tillit?

2017 får bli tillitens år, jag ska öva på att låta saker ske, och ta vara på stunder som dyker upp. Tillit är jättesvårt och jättebra! Jag måste ha tillit till att ni pallar fortsätta läsa även när jag skriver romaner om känslor 😉 och tillit till att det kommer bli en massa spännande utflykter även om jag inte planerar dem just nu. Tillit till att jobberbjudandena kommer fortsätta hagla över mig och att jag kommer klara mig ekonomiskt. Tillit till att allt kommer att bli bra.

skylt
Bild lånad från google.

Vad har du för ambitioner för 2017? Vad tar du med dig från 2016? Har du haft ett bra år och finns det egentligen dåliga år? Har du några tips till en rookie på tillit? Har du planer för utflykter? Eller planer för insikter?? Kommentera gärna så hörs och syns vi nästa år!

Säg hej till Lotta!

Kära vänner som liksom jag längtar efter nya äventyr, låt mig introducera min nya vän och förhoppningsvis partner in crime: Håtta Lotta!

Klart hon har insta! Sök efter hattalotta eller klicka på länken ovan!

Jag vet inte om ni minns att jag för några veckor sedan la upp en bild på insta under #dagdriverskan, om att jag och den eminente sambon hade varit och spenderat storkosing? Well, nu ser ni vad penningen gick till… Lotta är en bensindriven VW California årsmodell -91. Och jag har grubblat och grubblat kring hur i hela friden jag ska rättfärdiga det här.
Alltså, jag tycker egentligen inte att det är ok att ha fossildrivna fordon för nöjes skull. Det är inte okej alls. Meeeen… Ska en bo i Norrland (och det ska en!) och tycker en väldigt mycket om att vara ute i naturen, på fjället, att åka skidor, etc. så går det faktiskt inte för närvarande att göra allt det på ett smidigt sätt och så mycket som jag vill utan att ha en bil. Tyvärr. Det vore verkligen asfett om det fanns någon smidig tjänst som en kunde använda för att ta sig ut utan att behöva ha en fossildriven bil.

Okej, det finns elbilar, men eftersom vi relativt ofta kör långa sträckor utan längre pauser så är det inte ett särskilt smidigt alternativ. Och okej, det finns bilpooler och andra samåkningstjänster, men då måste en planera rätt ordentligt i förväg och se till att boka upp bil eller kunna vara väldigt flexibel, det är inte vi just nu. Plus att jag med tanke på hur vi kör (avseende längd på sträckor etc.) så tror jag faktiskt inte att det blir så ekonomiskt hållbart. Det finns också superbra bilar som går på biogas, men, de pengarna har inte jag just nu. Och så finns det nyare bilar som är bränslesnålare och går på andra drivmedel och är fina och bra på alla sätt, men ofta dyra.

Ni märker, jag har svårt att stå för det här inköpet. Det är lika bra att vara ärlig med det. Men för att nämna några av fördelarna med Lotta:

  • hon har gått i evigheter och kommer förhoppningsvis gå i i alla fall en evighet till, och att använda en gammal bil tills den är helt slut är bättre än att det ska produceras massa nya.
  • hon är ju en HUSBIL! Hon kommer kunna hjälpa oss att flytta, och hon gör fjället och naturen ännu mer lättillgängligt eftersom jag/vi kan fara ut redan kvällen innan och få heeeela dagar på utflykt – den livskvaliteten ❤
  • hon är pga ovanstående både ett tält som inte behöver hängas på tork när en kommer hem, en sommarstuga/vinterstuga OCH ett smidigt gästboende om det kommer mycket folk och hälsar på!
  • hon är gammal och går att laga ❤ när jag öppnar huven möts jag av en motor, inte massa plast, konstiga elsladdar och annat jox.
  • hon är inte så smidig att köra eller parkera i stan, dvs det är bättre att ta cykeln kortare sträckor!
  • hon gör både mig och min sambo glad. Det är en bra fördel.

Så, jag hoppas att vi kan vara överens om att ibland är det svårt att leva som en lär, och att ibland kanske en får gå emot sina principer för att testa något nytt. Och så hoppas jag att ni börjar följa Håtta Lotta!

God jul!