Äventyr 12 – barnaföderskans första löprunda

Okej, inläggen har lyst med sin frånvaro… Jag ska verkligen försöka skriva mer, men huvudsaken för oss just nu är ju faktiskt att genomföra äventyr tillsammans med vårt barn, inte att skriva om dem. Så, nu kommer här ett gäng inlägg som är lite sena i författandet, men den som väntar på något gott… 😉

Så, den första löprundan! Eller ja, ”löprunda”… Huvudsaken är att det sprangs.

Efter att ha både burit och sen genomgått en förlossning plus ett kejsarsnitt så har jag varit lite osäker på vad jag faktiskt kan göra med kroppen, för att inte tala om vad jag egentligen törs göra. Men efter ett febrilt googlande och läsande så insåg jag att det inte finns någon som kommer tala om för mig att jag är redo att börja springa igen, utan jag måste testa mig fram själv. Det var ju ganska så extremt länge sen som jag sprang några vidare distanser så jag började väldigt väldigt försiktigt, med fem minuter på plant underlag.

Och det var som MAGI!

DSCPDC_0000_BURST20180314134146376.JPG
Se så sportig och stark!

Det är inte alltid de mest extrema distanserna eller tempona som är de fräckaste. Men alltså, känslan när en tar de första löpstegen på ca ett år (okej, jag var ute och sprang två gånger när jag var gravid, men fy tusan vad okul det var! Så det räknas inte) och det bara funkar! Kroppen!!! KROPPEN!!!! ❤ ❤ ❤

Äventyrets höjdpunkter

  • Sovande barn
  • Sol
  • Lagom mycket snö (det här var alltså i mars…)
  • Fjällutsikt från stan

DSC_1854.JPG

Bästa med äventyret

Att det var en utmaning att lyssna på kroppen, och sånt är bra.

Äventyret rekommenderas för

Jag tänker att det alltid är bra att testa något en inte brukar göra. Och efter att ha känt mig som en flodhäst som helt fastnat i soffan de där sista veckorna innan barnet kom ut så tog det emot att ta mitt flodhäst-jag ut och springa, även fast jag inte är en flodhäst längre. Det är märkligt hur mycket fokus en kan lägga på vad ”alla andra” ska tycka och tänka om en när en springer flåsigt etc. Fördelen med att nyss ha fött barn är ju att en är hög på ”jag är starkast i världen”-hormoner, så då glömde jag nästan bort att bry mig. Men bara nästan. Så, jag skulle rekommendera det här med löpträning till alla som inte gjort det på ett tag, men som ändå tror att de eventuellt skulle kunna må bra av det. (Obs! Jag tar inget läkaransvar här!) Och spring då precis så lätt och lagom långt och fort så att du tycker att det känns bra! Flåsigt, skumpigt och jobbigt, men bra!

 

Och ett litet PS. Jag var supernoga med att känna efter i bäcken, ben och mage och resten av kroppen att det kändes bra under tiden, men också både en och två dagar efter. Inte så att jag väntade stillasittande, men det kändes liksom klokt att låta kroppen testa försiktigt först. Det kan ju också vara ett tips.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close