De små äventyren blir större och större… Vi har nämligen fått besked om att vi ska få vara stugvärdar i Jämtlandsfjällen i sensommar! Peppen var total, tills vi insåg att all mat för en månad skulle torkas, packas och skickas inom tio dagar.
Så vi har räknat, handlat, strimlat, förvällt och allmänt stökat omkring hej för det vilda här hemma. Jag som hade lovat mig själv att aldrig någonsin försöka torka mat under tidspress igen (ni som vill ha en återblick till juni 2015 då jag hetstorkade mat inför Skandinavien på längden kan hitta det här)… Jag hade även dyrt och heligt lovat mig själv att aldrig hitta på den dumma idén att torka banan i nånslags homage till Mammas Nya Kille och dess bananchips. På bilden nedan ser ni banan. På tork.
Förhoppningsvis blev den här torkomgången bättre än senast, men vad vet jag! I vanlig ordning har vi inte provsmakat, provblött upp eller knappt ens läst instruktioner om hur de olika matvarorna ska torkas ordentligt. Men nånslags mat får vi nog, och nu är allt packat och skickat för transport upp på fjället på vinterföre.
Kanske finns det någon där hemma i stugorna som protesterar och vill påstå att detta med att bara torka maten ju inte är ett äventyr. Då kan den här familjen hälsa följande: du har fel. Att ha en surrande tork och en tremånadersbebis i kombination utmanar och äventyrar ungefär allt mellan familjefrid och utflyktslust. Då gäller det att sätta eländet i perspektiv, ta på sig hörselkåporna och föreställa sig hur magiskt fint allt kommer vara där i september.
Äventyrets höjdpunkter
- Bärsmulorna (jag kan inte kalla de för remmar…) blev jättegoda och känns som ett toppengodis att göra fler gånger framöver!
Bästa med äventyret
Känslan när allt är packat och skickat, inom budget och nästan inom tidsgränsen!
Äventyret rekommenderas för
Den som ska ut på tur, oavsett längd eller tid. Och också för den som rent allmänt har mycket mat över. Och förstås, för den som har TID över.
Skillnaden på vikt och storlek på den torkade maten går nästan inte att jämföra med att ha den ”vanlig”, vilket är toppen om en ska ut och t.ex. gå. Dessutom håller mat som är torkad myyyyycket längre än vad den annars skulle gjort. Nu flyttar vi snart till ett hus där det redan finns ett potatisland och några äppelträd m.m. så det är hög tid att lära sig hur vi ska ta hand om allt som trädgården ger. Dock är det ju ett litet aber i vårt nutida samhälle… för det här med att torka mat tar tid, och det är klart lättare att bara betala för mat som håller längre eller som redan är torkad än att pyssla med det själv.
Jag vill slå ett slag för att en faktiskt inte behöver torka ALLT, utan det kanske räcker med t.ex. lite extra grönsaker/frukt om en ska vara borta länge (för jösses vad en kan längta efter den friska smaken efter ett tag!), eller några bärremmar att ackompanjera lördagsgodiset, eller nån kikärta för extra protein i hoppikoppen-soppan!
Vill en veta vad en stoppar i sig (både på tur och i civilsamhället), och vill en ta hand om mat som en inte äter upp så är mattorkning trots tidsanspråk och oljud en toppengrej!
insikter & utflykter 