Och så var det dags för skidåkning igen, denna gång med alldeles extra speciell krydda i form av min tidigare skidvägrande syster. Vi har inte haft någon direkt vinterälskande uppfostran så det är oklart hur jag blivit som jag blivit (läs: troligen främst tack vare Malungs folkhögskolas fjäll- och vildmarksledarlinje inklusive klasskamrater).
Det här med att bo långt från släkten har tidigare inte varit det minsta krångligt, jag har tyckt att Östersund ju ligger förhållandevis centralt i landet. Men i och med barnafödseln har det (tillsammans med förvånansvärt mycket annat) ändrats. Det är inte längre lika lätt att hoppa på tåget och sitta där i dryga 6 timmar för att sen åka tillbaka samma väg någon dag efter. Det är inte heller lika enkelt att sätta sig i bilen och köra kors och tvärs över landet som jag tidigare gjort ganska så väldigt många gånger. Så då är det så himla roligt när släkten istället kommer hit! Och för några helger sedan kom min superstjärna till syster på besök. Och eftersom vi har en målsättning om 52 äventyr i år så fick hon helt sonika följa med på/själv bli ett.



Det är så himla härligt att vara med när någon upptäcker eller lär sig något nytt! Det är en väldigt fin gåva att få förvalta och en sån lyx att få vara med om. Det är ju lite speciellt när det är ens syster/nära släkting eller vän, men den här gången gick det som tur är bra! Känslan är lite samma när jag varit ute och guidat eller hållt i nåt event eller en workshop. Jag vet ju själv hur kul det är när hjärnan eller kroppen kopplar något nytt, och att då se det hända hos någon annan är ju som magi!
Själva skidturen gick super, syrran verkade glad och utbrast flera gånger att det var fint (det var som tur var pangväder, antar att det spelade in en smula). Vi som släpade på pulka med barn tog det rätt lugnt medan systra mi brände iväg för att hålla värmen några gånger. Och så fick vi fika i solen. Vi hann också prata massor, och förhoppningsvis kommer hon på besök snart igen, och förhoppningsvis kan vi då åka ännu mer skidor!
Äventyrets höjdpunkter
- Solen
- Fikat
- Praten
Bästa med äventyret
Hänga med syrran ju. Oavsett plats och på vilken form av underlag.
Äventyret rekommenderas för
Alltså, att lära ut är ju något utav en konst… Ibland behöver en dock inte LÄRA UT något, utan kanske mest bara erbjuda något nytt, eller visa upp det en själv gillar. Och det tycker jag att vi alla borde göra ofta. Oavsett till vem. Bjud en kompis på en upplevelse, en ilsken främling på ett leende, en arbetskamrat på en ny tanke. En vet ju aldrig vad som slår rot hos den där andra personen, men att bjuda lite på det en själv gillar och tycker/tänker är oftast rätt enkelt.
Och att se någon upptäcka det där härliga och fina som en själv uppskattar värmer verkligen i hjärtat, och är kanske ett av livets bästa äventyr!