2016 – enkelhetens år, jo tjena!

Jag tycker alltid det känns speciellt när årsskiften närmar sig. Som att tiden står still. Som att livet har varit linjärt, men plötsligt visar sig vara cykliskt, eller som en spiral. Det börjar om, fast ändå inte.

Jag kikade på vad jag skrev för ungefär ett år sedan. Det var verkligen omtumlande att lämna 2015, minns jag. 2015 hände så mycket som jag fortfarande bär med mig, som jag tänker på nästan varje dag. 2015 var för mig ett väldigt utvecklande år. Och så ser jag följande som jag skrev som förhoppning för 2016:

Men mitt ord för 2016 tror jag ska bli enkelhet. För är det en sak som jag verkligen tagit till mig i år så är det att hållbarhet inte bara handlar om att minska på det en köper och slänger, eller att öka det en gör bra, utan också att faktiskt minska på det en gör. /…/ Därför tänker jag försöka ”down-shifta” under 2016. Leva enklare. För mig själv.

(Föga anade jag att det där sista skulle innebära ett elände med skatteverket… Men det har löst sig nu. Tips: låt inte skatteverket få reda på att du ska ”down-shifta”, de vet nämligen inte alls vad det innebär… och ja, tydligen läser skatteverket bloggar.)

Enkelhet… Alltså, 2016. Vilket jävla år. Kanske det hårdaste och mörkaste och djupaste jag hittills varit med om. Det har varit cancer och missfall och sjukdom och ångest och ännu mera cancer, typ. Privat har det varit som en enda lång och eskalerande fight. Och världen har stått i brand och jävla Trump vann valet och vissa människor flyr sina länder samtidigt som andra flyr från sin medmänsklighet och stänger gränserna till både sina länder och sina hjärtan.

På ett sätt har det ändå varit just ”enkelt”. Det har handlat om liv kontra död. Rädsla. Död. Rädsla för döden. Rätt och slätt. Kanske det ”enklaste” eller mest avskalade som ett liv kan handla om. Kanske det som livet alltid handlar om egentligen.

Jag är otroligt tacksam för att jag såg till att skala bort en hel del åtaganden där för ett år sedan, för annars hade jag nog inte orkat. Jag har rensat bland både prylar (finns iofs en del kvar att rensa…) och känslor, det har helt enkelt inte funnits utrymme för trassel. Nu mot slutet av året har jag märkt att jag blivit bättre på att säga vad jag tycker och också blivit väldigt mycket ärligare mot mig själv. Sjukt bra skills!

cropped-cropped-sam_0804.jpg
2016 – mitt livs hittills segaste uppförsbacke.

Samtidigt har jag i år också verkligen fått se att vi människor orkar så mycket mer än vi tror, trots att tillvaron ibland är ett rent helvete. (Eller ett utdraget småhelvete… Eller kast med liten människa, mellan olika helveten. Typ.) För vi klarar det. Vi andas, vi går (oftast) upp på morgnarna och klär (oftast) på oss och äter (oftast) mat och vi tar oss genom dagarna och vi klarar det. Vi må dra djupa suckar hela jävla tiden och vi må tillochmed bryta ihop då och då, men vi klarar det.

När jag tänker på det här året så ser jag verkligen mest bara sorg. Men jag har lärt mig att om en inte kämpar emot sorg så blir den ganska enkel. Smärtsam men ren. Och jag anar tyvärr att jag ännu inte sett djupet av det där sorgesamma mörkret – when shit hits the fan så får en ju vara beredd på att det alltid kan bli värre. För att sen förhoppningsvis inte bara bli bättre, utan något nytt och annat. Som jag förstått det så menar kinesisk medicin att ur sorg kommer visdom. Än så länge känner jag mig inte så jävla smart, men det kanske kommer…

Sen ska en ju inte glömma att det hänt lite roliga saker i år också! Semestern i Norge blev väldigt bra trots förutsättningarna, jag har lärt känna massa fantastiska människor, varit på stugvärdskurs i Abisko, helhjärtat ägnat mig åt dagdrivande, fått och gett väldigt mycket kärlek, och landat ett nytt jobb som jag börjar på på 2017s första måndag, m.m..

Roliga saker 2016 – paddelturer, klättring, äpplen,
när sambon hängde mina rena underkläder på tork på extraljusen, HåttaLotta!

Så vad ska bli ambitionen för 2017? Jag tänker att det måste bli något enkelt det med. Tillvaron är så stormig att jag inte törs lova varken er eller mig själv några långa äventyr eller vilda fantasier. Lugn (lite tråkigt va?)? Kärlek (alldeles för klyshigt!)? Tillit?

2017 får bli tillitens år, jag ska öva på att låta saker ske, och ta vara på stunder som dyker upp. Tillit är jättesvårt och jättebra! Jag måste ha tillit till att ni pallar fortsätta läsa även när jag skriver romaner om känslor 😉 och tillit till att det kommer bli en massa spännande utflykter även om jag inte planerar dem just nu. Tillit till att jobberbjudandena kommer fortsätta hagla över mig och att jag kommer klara mig ekonomiskt. Tillit till att allt kommer att bli bra.

skylt
Bild lånad från google.

Vad har du för ambitioner för 2017? Vad tar du med dig från 2016? Har du haft ett bra år och finns det egentligen dåliga år? Har du några tips till en rookie på tillit? Har du planer för utflykter? Eller planer för insikter?? Kommentera gärna så hörs och syns vi nästa år!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close